I Sverige har man aktuelt en debat om ‘apatiska barn’. Blandt asylsøgeres børn, har børnelæger og psykiatere stillet et stort antal diagnoser med opgivenhedssymptomer. Det har man brugt som argument for at familierne skulle have asyl i Sverige.
Men den Svenske Socialstyrelse har stillet spørgsmålstegn ved denne diagnose:
”Flera som har erfarenhet av vård av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom har mött exempel på att tillståndet varit av manipulerande karaktär. Även om det inte råder enighet om hur vanligt ett manipulerande beteende är, är det viktigt att de som har ansvar för insatser för och vård av asylsökandebarn alltid beaktar denna möjlighet.”
Som herhjemme gik de svenske læger straks i selvsving over at nogen, overhovedet tillader sig at diskutere deres diagnoser:
I ett brev den 13 november riktade en grupp barnläkare allvarlig kritik mot Socialstyrelsen för detta uttalande, som man fann ”mycket märkligt och djupt kränkande”. I en debattartikel i SvD den 28/11 framförde skolläkaren Lars H Gustafsson liknande kritik.
Der var dog en som tillod sig at være enig i at diskutere diagnosen:
VARFÖR TIGER BARNLÄKARNA? Att som flera barnläkare förkasta och förtiga simulerad sjukdom som ett diagnostiskt alternativ är ett professionellt misstag. Simulering är ingen okänd företeelse i vetenskapen, skriver överläkaren Hans Bendz.
Att förkasta simulerad sjukdom som ett diagnostiskt alternativ är ett professionellt misstag. Att en diagnos är möjlig innebär inte att ingen annan existerar.
Det är inte fråga om ett antingen eller, men om att ställa rätt diagnos.
Sätten att arbeta, utreda och tänka vid misstanke om simulerad sjuk dom skiljer sig delvis från dem, som vi läkare vanligen använder.
Tanken på simulerad sjukdom hos apatiska barn är desto mer befogad som deras antal i Sverige är internationellt unik.
Det sidste er en pæn formulering af, at epidemisk apatiske børn kun forekommer i Sverige.
Mon ikke lægerne har et forklaringsproblem her også.
Artiklen findes på Svenska Dagbladet 13-12 2006
Leave a Reply